Vem kommer, vem rider, vem kommer till häst!
Å kors i alla tider,
se löjtnanten rider,
se fruarne i fönstren,
se pigorna i hörnen,
se löjtnanten sitter som en prins på sin häst,
o, Gud, vad han är vacker i sin vita väst!

Se solen den lyser på löjtnantens ritt,
se stövlarna de skina
så blanka och fina,
han är så rak i ryggen,
han är så smal om livet,
hans rock är av sista och yppersta snitt,
nej, titta ni, nej, titta ni, nej, titt, titt, titt!

Se löjtnanten småler så milt som en präst,
se löjtnanten vrider
mustaschen och rider,
han hälsar uppåt fönstren,
han nickar nedåt hörnen
och sitter som den finaste prins på sin häst,
o, Gud, vad han är vacker i sin vita väst!

Ho jen, kiu venas ĉevale al ni!
Ho kia pomprajdanto,
jen rajdas leŭtenanto.
Rigardas servistinoj,
fenestre sinjorinoj.
Rajdanto ja venas kiel princo al ni.
Ho Dio, kiel bele sin vestis li!

Jen brilas la suno sur lia rajdad'.
La botoj, ili brilas
al gemoj similas.
Li estas rekta, lia
talio tre gracia,
la jako laŭmoda al fest' kaj parad'.
Rigardu vi, rigardu vi per senĉesa rigardad'.

Ridetas li milde kaj pastre al ni,
lipharojn tordetas,
ĉapelon demetas
salute al virinoj,
"fenestro-belulinoj",
kaj ĉarme li venas kiel princo al ni.
Ho Dio, kiel bele sin vestis li!