Vårvindar friska, leka och viska,
lunderna kring, likt älskande par.
Strömmarna ila,
finna ej vila,
förrän i havet störtvågen far.
Klappa mitt hjärta,
klaga och hör,
vallhornens klang bland klipporna dör.
Strömkarlen spelar,
sorgerna delar
vakan kring berg och dal.

Hjärtat vill brista,
ack, när den sista
gången hörde jag kärlekens röst
ögonens låga,
avskedets plåga,
mun emot mun och klappande bröst.
Fjälldalen stod i grönskade skrud.
Trasten slog drill på drill för sin brud.
Strömkarlen spelar,
sorgerna delar
vakan kring berg och dal.

Da zefiretoj
tra l' arbaretoj
blovas printempa jen ludantar'.
Akvoj rapidaj
Kuras senbridaj,
ne ripozante, ĝis al la mar'.
Plendu, ho koro! Lasta sonor'
tuj de l' ĉaskornoj eĥos kun plor'.
Ondoj rapidas,
Zorgoj insidas
ĉie tra mont' kaj val'.

Krevu ho koro!
Mi kun doloro
aŭdis jam lastan vorton de l'am'.
Larmoj fluadis,
Koroj batadis,
buŝoj kuniĝis arda en flam'!
Robon plej verdan vestis la val',
sonis de l' turdo ama koral'.
Ondoj rapidas,
Zorgoj insidas
ĉie tra mont' kaj val'.